Folk gillar att beskriva
depression som en stor svart hund som följer en, eller något sorts
sådant struntprat.
Depression är ingen hund.
Metaforen är i sig helt meningslös. På vilket sätt skulle just en
svart hund beskriva depression? Vad är de mest kända
karaktärsdragen hos en hund? Kärleksfull? Trogen? Lättlärd? Vad i
hela värden har en hund med depression att göra?
Depression är ingen hund.
Det är ingen separat entitet som följer efter dig hela tiden. Du
kan inte peka på depressionen och säga "Där har du det som
gör att mitt liv suger".
Om det vore det så vore
det fantastiskt! En svart hund som följer efter dig vart du än går?
Där har vi något man kan bekämpa. Bara att göra sig av med den
svarta hunden så är det klappat och klart!
Men depression är ingen
hund. Depression är en del av mig. Inte ens en diskret del, det är
sammanvävt med min hela karaktär. Allt jag gör, tänker, och säger
är genom depressionen. Det är ett karaktärsdrag. Man kan vara
lojal, optimistisk, intelligent, och/eller deprimerad.
Vad orsakar depressionen?
Ingenting! Jag har ingenting som orsakar det. Det är en tråd i en
komplicerad väv, och det finns inget som kan ta bort den tråden. En
tråd som många andra, och man kan precis lika lite säga var den
kommer ifrån som man bara kan ta bort den.
Händelsevis så är jag
inte nöjd med detta inlägg. Jag hade för avsikt att fippla med det
i minst en vecka till för att göra det perfekt. Men en del av min
rehabilitering är att kunna säga "Fuck it, that'll do!".
Så, fuck it, that'll do!
PS. Depression är ingen
jävla hund! DS
