Svart Hund

Folk gillar att beskriva depression som en stor svart hund som följer en, eller något sorts sådant struntprat.

Depression är ingen hund. Metaforen är i sig helt meningslös. På vilket sätt skulle just en svart hund beskriva depression? Vad är de mest kända karaktärsdragen hos en hund? Kärleksfull? Trogen? Lättlärd? Vad i hela värden har en hund med depression att göra?

Depression är ingen hund. Det är ingen separat entitet som följer efter dig hela tiden. Du kan inte peka på depressionen och säga "Där har du det som gör att mitt liv suger".

Om det vore det så vore det fantastiskt! En svart hund som följer efter dig vart du än går? Där har vi något man kan bekämpa. Bara att göra sig av med den svarta hunden så är det klappat och klart!

Men depression är ingen hund. Depression är en del av mig. Inte ens en diskret del, det är sammanvävt med min hela karaktär. Allt jag gör, tänker, och säger är genom depressionen. Det är ett karaktärsdrag. Man kan vara lojal, optimistisk, intelligent, och/eller deprimerad.

Vad orsakar depressionen? Ingenting! Jag har ingenting som orsakar det. Det är en tråd i en komplicerad väv, och det finns inget som kan ta bort den tråden. En tråd som många andra, och man kan precis lika lite säga var den kommer ifrån som man bara kan ta bort den.

Händelsevis så är jag inte nöjd med detta inlägg. Jag hade för avsikt att fippla med det i minst en vecka till för att göra det perfekt. Men en del av min rehabilitering är att kunna säga "Fuck it, that'll do!".

Så, fuck it, that'll do!

PS. Depression är ingen jävla hund! DS